- Stål framställs också genom den så kallade elektrostål-metoden. Järnskrot och råjärn smälts då samman i en ugn som uppvärms av elektriska ljusbågar. Vid smältning förenar...äsch jag orkar inte mer! Det är ju så svårt,varför ska vi egentligen lära oss det här? suckade Tuva och slog igen den slitna kemiboken.
-Ja,det finns ju anledningar till att man går i skolan. Du vill väl ändå ha ett bra jobb som du trivs med när du är vuxen,eller har jag fel? sa hennes bästa vän Alexandra som alltid har kloka svar.
-Ja,men jag ska ju ändå inte bli kemist heller!
- Och vad håller ni på med? frågade deras biologilärare Jens och kom fram till de. Övar på något som inte går att öva på,svarade Tuva och stönade.
- Övar på något som inte går att öva på,upprepade Jens och satte sig bredvid de. Han hade nästan inget hår kvar,bara några små hårstrån. Han hade på sig kavaj och slips och det såg ut som om han hade klätt upp sig för något eller någon. Hur kan det vara möjligt? Vänta så ska vi se...

Klockan var halv tolv och dags för lunch. Tuva och Alexandra gick ner till matsalen,som låg i en annan byggnad,och gick in. Det var en lång kö,det betydde att det var god mat som många gillade. En doft av kött och kryddor kom emot de när de ställde sig i ledet bakom ett gäng killar. Killar från deras parallellklass. Tuva stod bakom en lång kille,Sebastian, med brunt hår ner till axlarna,som nu var uppsatt i en hästsvans.

-Hej Tuvan,sa han och såg på henne.
- Hej Sebbe,svarade Tuva och log. Vet du vad det är för mat idag?
- Asiatisk köttsoppa,svarade Sebastian och log tillbaka.
- Åh,och jag som trodde att det skulle vara något godare eftersom det var så lång kö... - Idag har alla lunch samtidigt,det är därför,svarade Sebastian och gav henne ett snett leende och en axelryckning.

Sebastian vände sig framåt igen för att ta en tallrik.
- Vad var det för mat? frågade Alexandra som stod i det andra ledet.
- Asiatisk köttsoppa,svarade Tuva och tog en tallrik.
- Jahopp.

Tuva tog en liten slev med soppa och två brödhalvor med smör och ost. Hon väntade sedan på Alexandra, som hämtade mjölk.

- Vart ska vi sitta? frågade Madeleine och såg sig omkring.
- Ja,det finns ju knappt några lediga platser...men jo,därborta finns det två lediga!

Alexandra pekade på ett fyraplatsbord vid fönstret. Där satt musikläraren Jake och specialläraren Gunhild. De gick fram och frågade om det var ledigt.
- Klart små vänner,det är ledigt,svarade Gunhild och såg på de genom sina gamla glasögon. Hon hade satt upp sitt gråa hår i en stram hästsvans. Hon log mot de med sina starkt rödmålade läppar.
Tuva och Alexandra satte sig. Jake gav de en kort nick och fortsatte att äta. Hans ljusa lugg hängde ner över de blå ögonen. Han var populär bland tjejerna,men också bland killarna. Han var en bra musiklärare och han lärde också ut gitarr och andra instrument till de som ville,och det var rätt många,under sin fritid.
Tuva tyckte att den asiatiska köttsoppan var rätt så god i alla fall,så hon hämtade mer. Hon ställde sig i kön,bakom Helene,deras långa engelskalärare. Plötsligt hörde hon någon som sa hennes namn. Hon vände sig om och fick se ett par klara blå ögon som satt i ett svagt solbränt ansikte,Jean den populära franska killens ansikte.
- Vad sa du? frågade Tuva.
- Jag ville bara se om det var du,svarade han och flinade innan han tog en tallrik.
- Jaha? sa Tuva och såg frågande på Jean.
- Ja,sa Jean och log innan han tog en slev soppa.
Tuva gick och satte sig.
- Varför är du så röd i ansiktet? frågade Alexandra och log finurligt mot Tuva.
- Är jag röd? Troligen från värmen här inne.
- Hmm,visst Tuvan,jag tror att det var för att Jean pratade med dig.
- Sluta,det var det inte alls...
- Nej men har Tuva gått och blivit kär? föll Gunhild in med.en kommentar och log mot Tuva. Alexandrabörjade skratta,men Tuva tyckte inte att det var ett dugg kul.
- Ska vi gå? frågade Tuva efter en stund,när båda ätit klart.
- Visst,svarade Alexandra.

- Vad ska du göra nu i eftermiddag? frågade Alexandra när de var på väg hem.
- Nej,inget särskilt,svarade Tuva.
- Okej,följ med mig hem då,jag ska visa dig en sak.